Att åka bil hela vägen till Stockholm (Järna) är en utmaning om man är en liten Pumivalp. Men ett varm knä kan vara mysigt hela vägen. Vi tog tre små korta pauser.På fredagen skulle Szallyh och jag ta pendeln från Järna till Älvsjö. Vi fick en sen skjuts till stationen, hann inte knyta skorna, sprang hasande med Szallyh i famnen och hundväskan dinglande. Försökte ta ut biljett ur maskinen men misslyckades. Vid Södertälje hade vi några minuter med tågbyte så jag tog hundstackarn under armen och tog mig ut genom spärrarna och in igen med ett helt biljetthäfte. Hann precis med tåget och knöa ner Szallyh i väskan på sätet intill. Lugnt ett par stationer, men 30 min på pendeln är LÅNG tid. Szallyh blev mer och mer rastlös. (Kissnödig!) Jag kan inte flytta mig och värmen från tågelementet leds upp under jackan och gör mig sjöblöt av svett. När vi väl kommer av går det inte att släppa ner en liten hund för alla springande fötter. Vi måste ta oss upp för rulltrappan öven en gångbro och ner för en svindlande spiraltrappa innan vi får ro och blir räddade av Christina och bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar