Känner mig inte som nån vidare husse. Szallyh styr och ställer över mitt liv på ett sätt som inte är riktigt bekvämt. Hon biter i fingrar, skäller, äter blommor, nafsar i byxbenen och kissar på tidning vid dörren för att få komma ut och skälla på grannhundarna. Koppelträningen är pest.. hon sätter sig ner och jag får såriga fingrar när jag skall sätta på och tar av kopplet. Hon får bara riktig ro när jag är stilla i soffan. Dom små ögonen håller ständig koll på mig och när jag reser mig är jag ett lovligt villebråd.
Hon lyssnar bra och fattar mycket..men har så bråttom. Mötte hundarna på ängen i morse, funkade bra, hon jagade iväg Angus och höll sig undan för Buster och blev lite rädd när Arthur kom skällande.
Jag gick med snabba steg förbi och Szallyh kom efter mig.
Matransonen är höjd och det verkar hon nöjd med. Hon har i allafall fattat att man väntar på ett varsegod innan man hugger in på maten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar